Jag vill bara gråta

Fyfaan vad jag hatar magsjuka. Att kräkas, att må skit, när barnen kräks och mår dåligt, utan att kunna hjälpa dem. 
Vi har åkt på sån hemsk magsjuka som bara snurrar runt, runt här hemma. Vi var så nöjda över att "bara" ha fått en rejäl förkylning för ett tag sedan. Det var tydligen en massa magsjuka på förskolan. Torsdag 7 februari fick vi ett sms från förskolan som önskade att alla föräldrar skulle hämta sina barns kläder så att de skulle kunna sanera där riktigt under helgen. Sagt och gjort. 
Det var stängt där på fredagen, och sen var det helg. 
 
Måndag, tisdag och onsdag var barnen där. På onsdag när Vilda kom hem kräktes hon. Bland annat på mig, på sin säng, på golvet. Tvätta, tvätta, tvätta. 
 
Onsdag till torsdag jobbade jag natt. Under natten började jag må illa. Tidigt på morgonen kom diarrén, sen åkte jag hem och kräktes. Skulle egentligen jobbat en natt till.. 
Vilda kräktes i 2,5 dygn - till lördag morgon. Hon var helt utslagen. 
Lördag - Jasmine kräktes. Micke var vaken och hjälpte henne under natten till söndagen. 
Söndag - Sams födelsedag. Jag kräktes från tidig morgon. Sam kräktes under eftermiddagen. 
Måndag - Micke kräktes efter att ha mått illa länge. Jasmine kräktes igen. Vilda är pigg som en nötkärna och springer omkring för fullt. Det GÅR INTE att få henne att hålla sig på sitt rum. 
Tisdag - Sam kräktes igen. Jag har fått diarré igen och magen kurrar oroväckande. 
 
Jag blir galen på detta. Och ja, jag har fortfarande kräkfobi. 
Ps. Tårarna är slut, så jag kan inte ens gråta trots att jag vill och skulle behöva.