Hur mår jag?

Hur mår jag? Egentligen?
Det är många som undrar, även jag. 
Svaret är: Ganska skitdåligt. 
 
Här är några av mina symptom: 
  • Trött, blir inte piggare trots vila. 
  • Utmattad. - Pratar kanske vidare om det i ett annat inlägg. 
  • Somnar sent (svårt att komma till ro). När jag blivit väckt har jag svårt att somna om. Då spelar det ingen roll hur länge jag sovit. Kan väldigt sällan sova längre än 6 timmar. Oftast ca 5. 
  • Lättirriterad.
  • Orolig.
  • Nedstämd.
  • Gråter ofta.
  • Ångest (tryck över bröstet, jobbigt att andas, illamående). Tänker mycket på mycket. 
  • Glömmer saker. Därför tänker jag hela tiden på sådant jag behöver minnas. 
  • Svårt att koncentrera mig/fokusera. 
  • Svårt att planera och genomföra vissa saker p.g.a får inte "ihop" det i huvudet. 
  • Värk dagligen. Speciellt huvud/nacke/rygg. 
  • Ont på konstiga ställen (utöver ovan nämnda), det onda flyttar ungefär varje vecka. 
  • Ljud-/ ljuskänslig. Svårt att "sortera bort" andra/störande ljud. Dock skönt med ljud som jag gillar - musik, lugna ljud som jag känner igen. 
  • Svårt att prata sammanhängande, hänga med i samtal, fokusera, förklara. 
  • Yrsel.
  • Konstig i magen, varierar väldigt. 
  • Stressad. 
  • Deprimerad. 
  • Ledsen. 
  • Känner mig otillräcklig. Både mina egna krav på mig själv, högre krav på jobbet, och hemmet/familjen som måste skötas. 
  • Ältar allt
  • Stickningar i händerna. 
  • Andfådd av minsta lilla. 
  • Ingen återhämtning. 
  • Orkar inte träna, eller leka med barnen. 
  • Försöker bita ihop på jobbet, kraschar när jag slutat. 
  • Jobbigt med folk. Behöver jag inte prata eller lyssna på folk går det bra, men annars är det jobbigt. Om det ställs krav i situationen. 
  • Önskar ofta någon fysisk sjukdom i stället. Det är lättare för folk att förstå. 
 
Den vänstra bilden är tagen idag, flera timmar efter att jag gråtit. Det är ungefär så jag känner mig hela tiden. 
 
Den högra bilden är från i somras när familjen var på fotografering. Det var en av mina värsta dagar.
 
Bara för att man ser ut att må bra så behöver det inte vara så. 
 
Jag känner mig som en skit. Som inte gör något bra, som misslyckas med allt, som är hatad av alla. 
 
Jag orkar inte göra det jag ska på jobbet, och inte heller hemma. Den lilla energi jag har är oftast slut när jag jobbat klart för dagen. Men den senaste tiden har det blivit tidigare och tidigare. 
Min psykolog säger att jag ska göra saker som jag tycker om, för att få tillbaka lite energi. Självklart ser det dåligt ut i folks ögon, att jag "orkar" göra roliga saker, men inte jobba. Sanningen är den att jag kanske inte orkar det heller, men jag måste. För att få må lite bättre en stund. 
 
Jag "snubblade över" >>det här klippet<<, och det önskar jag att många lyssnar på, för att förstå. 
 
#1 - - Kattis:

Ingen förtjänar att må eller känna sådär, speciellt inte du! <3

#2 - - Sara:

Jag förstår att detta är snudd på omöjligt att ta in, men du är inte meningslös, du är inte otillräcklig. Det är precis som en fysisk sjukdom, man kan inte hjälpa det. Ingen skulle säga till en person som brutit benet att följa med på en och bestiga Kebnekajse. Du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du hittar vägen ut.

#3 - - Anna:

Jag skulle vilja rekommendera Helene Jonsson på Energikanalen i Östersund. Hon har så mycket kunskap och hjälpmedel som du skulle kunna få hjälp med. Jag mådde väldigt dåligt för ett tag sedan och bad henne om hjälp, det har tagit lång tid men är så värt det. Det tar lite tid när man läker inifrån och ut. Jag blev iallafall ganska pigg på bara 2 veckor, sedan blev det sakta men säkert bättre. Hon har även räddat mig många gånger senare, man kan ju få dippar lite då och då. Det bästa med henne är att hon ser helheten, att allting hänger ihop. Du får gärna gå in på hennes hemsida och läsa vad hon gör. Du kan även kontakta henne om du har några frågor eller funderingar
http://www.energikanalen.se/